Ja förlossningen.. Åh vad jag nästan kunde önska att man kan dra tillbaka tiden ett år. Kommer ihåg denna dag som om det vore igår. Helt underbart! Kommer till och med ihåg vad jag kände och tänkte vid varenda tidpunkt under hela dagen. Sjukt ju! Klockan är 15 och jag får den första gelén som ska mjuka upp livmodertappen. Nervös som sjutton, men de skulle komma 6 timmar senare och se om det hade hänt något. Blev ju varnad för att en igångsättning kunde ta en väldig tid.. Men vid 17 tiden började jag få ont.. Fick varma kuddar och använde TENS apparaten flitigt ;) och vid 20 tiden hade jag så ont så jag började tvivla starkt på om jag verkligen skulle fixa detta. Men höll tummarna för att det skulle hänt mycket kl 21 när läkarn skulle titta igen. Det var nog de tankarna som höll mig vid liv just då ;) Så till slut, mitt i allt lidande kom hon och skulle titta efter vad som hänt (hon visste ju givetvis om mina smärtor).. "Oj det var konstigt, det har inte hänt någonting" (Fy faaaan, hur ska jag då klara detta??) Det bestämdes att jag skulle få en morfin spruta och en sovdos och att igångsättningen skulle fortsätta dagen efter. Jag var ju helt slut efter hela dagen så de tyckte jag skulle spara krafter till nästa dag istället. MEN min kropp (Noah?) ville annat. Hann få morfinet men det hjälpte inte ett skvatt. Men kl 22.15 säger jag till Jerry att jag förmodligen kissade på mig. Ringde på personalen som konstaterade att vattnet hade gått. "Oj då, du ska visst inte sova, du ska föda barn" (öh, tack eller nåt). Sen bara rusade det. Centimeter efter centimeter. Fick en störtblödning så hela rummet fylldes med folk. Och lite lustgas (någon som kan fixa en sån till mig o ha hemma? Haha) fick jag med. Ryggbedövningen hann jag inte få men i efterhand är jag rätt glad över det. Hade klarat mig helt utan bedövning om jag vetat att det skulle gå så fort ;) Så vid 02.00 började jag krysta. 02.17 var vårt underverk på "rätt" sida :) Så om nästan exakt 4 timmar blir han 1 år. Ett år av ren KÄRLEK!!