Skrattar ena stunden, gråter nästa. ORDAGRANT! Tvätten åker ur händerna, galgarna spretar åt alla håll, det är varmt, tapeterna vill inte komma upp ordentligt på väggen, tapetklister över hela mig, förvärkar, HÄMTA tvätten i tvättstugan, dö av andfåddhet på vägen upp, sur på Jerry som tjurar ihop på tapeterna och mig för att jag är petig, ont i fötterna, katterna smiter in i garderoben och vägrar komma ut....och dessutom VI HAR INGET BRÖD! Så nyss började jag gråta när jag hängde tvätt. För att sekunden efter fundera på varför i h*lvete jag står och gråter???
Tvätten kan ju faktiskt bäras smidigt i en tvättkorg istället för i handen. Galgarna likaså. Det är varmt- ja men hur underbart är det inte med sommar då OCH jag har semester. Tapeterna krånglar- ja men vår diamant får ju ett fint rum för guds skull :) Hämta tvätten- ja, men den är ju ren så behöver inte tvättas nu på några dagar. Och jag kan ju faktiskt stanna i trappan upp. Jerry surar på mig och tapeterna- ja, men han VILL ju hjälpa till :) Fötterna- kan läggas lugnt på soffan nu. Katterna- mina underbara ullbollar... vad gjorde jag utan er? VI HAR INGET BRÖD- Nej, men vi har ju knäckebröd och jag kan ju handla imorgon!

Åhhh, vad trött jag är på dessa hormoner! FÖRSVINN :)