Inatt/imorse hände det konstigaste hittills. När jag gick o la mig igår var jag trött men mådde bara bra. Sen vaknade jag klockan halv 4. Var jättehungrig men orkade inte göra något ordentlig så jag tog ett glas nyponsoppa. Tänkte att det väl skulle mätta lite mer än vatten ;) Sen somnade jag om igen efter en liten stund. Sen vaknar jag vid halv 6. Klarvaken. Ligger kvar i sängen (såklart) och efter 5 minuter får jag springa till toan och så kräks jag som en kalv. Gjorde så ont, för hade ju knappt nåt o kräkas. Kom bara nyponsoppan och massor med magsaft, för surt som fasen var det. Jag hatar att spy! Det gör så förbaskat ont! Sen hade jag så ont i magen.

Så blev jag lite orolig och ringde barnmorskan och berättade att jag hade ont i magen (hade lite mensvärk till och från med) men hon lugnade mig och sa att det nu troligtvis är ligamenten eftersom bebis växer Myyycket just nu. Fick ny tid hos henne med den 16 april.

Nu är det bara 10 (snart) dagar kvar till rutinultraljudet. Jag är så sugen på o se plutten igen så jag dör snart. Är nog det mest underbara med att vara gravid. Ultraljud. Inte att se själva bilden, visst det är ju mysigt, men just när man får se den som på film liksom. Att man ser vad den håller på med där inne! Underbart!

Nu ikväll när jag jobbade fick jag en sån ursöt kommentar av en tjej jag aldrig har pratat med. Hon kom fram till mig och sa: Du är så fin. Man ser ju inte bakifrån att du är gravid och sen när du vänder dig om så är det världens mage där! Jättefint!
Blev så himla glad av den kommentaren. De flesta (både de man känner och de man inte känner) frågar ju alltid hur man mår eller hur bebisen mår. Men den här kommentaren gick verkligen rakt in i hjärtat. Va precis vad jag behövde. Tack (vem du nu är, hihi)!