INFO OM MIG 
SKRIVET: 2009-05-06, kl 21:18:31 | PUBLICERAT I: Allmänt
Förlossningsrädsla!?Men samtidigt känner jag inte att det plågar mig dagligen.. så hur sjutton vet man om man är livrädd eller bara normalt rädd? För vem skulle inte vara rädd att klämma ut en stor klump på typ 4 kilo från "down there"? Så undra om min rädsla är "normal" eller om jag borde prata med någon? Kanske får någon klarhet i det på föräldrautbilningen nu i maj. Jag hoppas det! Samtidigt vill jag ju inte göra kejsarsnitt om man inte måste. Har ju hört att vaginal förlossning är bäst för både barnet och mamman. Men visst vore det en smidig lösning. Men det är ju tyvärr inget man får välja!
Kollade nyss på förlossningskliniken på tv. Är förvånad över vilken fullständig kontroll kvinnorna där ser ut att ha. Alla har ont men hanterar det bra. Och krysta ut sin bebis verkar som det mest normala en människa kan göra. Ser ju ut som att de inte gjort annat än att fött barn i sina liv. Jag har väldigt svårt och se mig själv ha sån kontroll över en situation man aldrig tidigare varit i.
Gaaa, hur ska jag överleva???????
Mikaela
Hej!
Jag känner igen mig i allt du skriver, både om att ska JAG verkligen bli mamma?, kommer jag klara det? Hur kommer förlossningen gå? Fixar jag verkligen detta. Jag såg med på förlossningskliniken och jag är med väldigt förvånad över deras lugn, många skriker inte ens och till och med ligger och ler!!!! Jag har med väldigt svårt att se mig i den situationen och det har man nog tills man verkligen är där på riktigt! Jag är också rädd för förlosningen men det går upp och ner. Tror det är väldigt vanligt för rädsla kring förlossningen vore ju konstigt om vi var helt lugna. Men är man så pass rädd att man tänker konstant och nästan får panik över det tycker jag nog att man ska prata med någon om det i alla fall. Tror man mår mycket bättre av ifall någon lugnar en lite. Jag hoppas med vi får mycket svar på föräldrar utbildningen=) Ska faktiskt bli riktigt roligt! Kramar Mikaela
madde
Ingen fara Kajsa...
du/ni fixar det... jag har själv två barn :)
det gör ont men så fort bebben kommit ut så har du inte ont mer... jag lovar :)
kram kram
Titti
Klart man måste få vara rädd! Jag var livrädd, nästan panikslagen när det närmade sig... men det gick ju bra! Vi är ju gjorda för sånt där! Visst gör det ont och visst hinner man skrika att man ångrat sig några gånger och slå sin kära några gånger... men du kommer att klara det alldeles utmärkt!!! Och efteråt försvinner allt och man är bara lycklig!!!! Det viktigaste är att inte stressa upp sig, lita på personalen (gör du inte det, be om att få en annan barnmorska), lita på dig själv och din kropp, slappna av och andas!!! Lustgas är ett tips från mig... blir man lite skojigt lullig me :-)
kram på dig och bebisen!
