Och farbror också får man ju säga. Hihi. Anna skickade innan idag och skrev att dom ville komma hit för hon hade köpt något till bebis. Så självklart fick dom ju det och de hade med sig jordgubbar och glass med. MUMS! Va suuupergott! Så hade hon köpt sååå söta kläder till bebis. TACK igen! Kommer bli så söt så i dom!

Men han är rätt naggande go ändå, min älskade katt. Jag köpte en fårfäll att ha som mysmatta i bebis rum på IKEA häromdagen. Leo älskade den när den låg i ikea påsen men jag tänkte inte mer på det. Men nu hade han släpat mattan över halva lägenheten. Hahaha. Undra om han tror att det är en vääääldigt stor katt? Haha.
Ska man bli arg eller skratta åt det?

Hade en supertrevlig kväll idag. Jerry och jag var och grillade hos Jimmy och Frida med Jenny, Emma, Martina, Fidde och Stefan :) Va så trevligt så. De andra spelade poker, men jag kände mig inte upplagd för det, med min förbaskade kula ivägen. Så var så skönt att bara sitta och titta på. Men var iaf hur trevligt som hellst. Är det ju iofs alltid att umgås med dom. Trivs verkligen i deras sällskap! :)

Nu ska jag ta mig lite fil. Hur fan man nu kan va hungrig efter den grillningen? Haha. Men det är så sjukt, jag som kunnat äta sååååå mycket, har helt plötsligt fått nåt stopp. Kanske är det att bebis trycker mot magsäcken?? Hmm... Hoppas känslan håller i sig även när den kommit ut sen, då borde det gå lättare o gå ner i vikt, hehe.

När ska jag fatta? :) Sitter och kollar på förlossningskliniken. Känns konstigt nog bra. Jag ser att alla överlever. Och det är väl värt sitt livs smärta för att få fram sitt mirakel kanske? :)
Men oj, så jag gråter...haha. En kvinna fick nyss upp sin bebis på magen och sa: Åh vad fin du är, men oj vilken smärta du fick mig att genomgå! Hihi... och jag grät floder. Snart, SNART är det min tur :) AAAaaaaa, som jag längtat efter detta i hela mitt liv. Min bebis!

Gick nyss in på Helenes blogg. Och hittade ett inlägg som gjorde mig helt tårögd. Kan inte med ord beskriva hur jag är så lättad och tacksam över att prata med denna människa om allt :) Ni måste bara få läsa det hon skrev om mig på sin blogg, hihi. Tack, för alla våra panikstunder! Du är guld värd!

Nu har vi kommit hem från förlossningen! Vilken underbar personal det är där, som en liten parantes liksom. Vi kom dit och jag fick sitta med den där ctg registreringen i ca 30 minuter. Bebis verkade må utmärkt :) Hjärtljuden låg på allt mellan 120- 150 slag. Vilket läkarn sa var jättefint med toppar och dalar! Jag syresatte mig till nästan 100% och min puls låg runt 60. Allt tipp topp enligt läkarn!

MEN sen tog hon blodtrycket. Och genast såg det lite sämre ut. Hade höjts ännu mer och låg nu på 158/100. Så hon sa att jag ska ringa mvc det första jag gör imorgon och be om en tid nu på onsdag/torsdag för jag fick absolut inte vänta en hel vecka. Hon bad mig lämna ett urinprov, vilket hon kollade och jag hade iaf inte någon äggvita i urinen än så det var ju ett plus iaf. Hon sa att jag förmodligen skulle få något som sänker blodtrycket men man var tvungen o vara försiktig med det för man ville inte heller att det skulle bli för lågt. Aja, får väl se vad som händer!

Sen kände hon på magen. Och allt kändes jättebra sa hon. Huvudet låg neråt.

Ultraljud efter det. Mätte fostervattnet som var bra mängd och barnet rörde sig massor och allt såg jättefint ut med bebis.

Sen tog hon blodprov det sista! Vet inte alls vad det kan visa men antar att de hör av sig om de hittar nåt "farligt"!

Mår lite bättre nu. Känner mig lugn och trygg nu iaf när man har kollat upp det. Tycker synd om Jerry bara som ska upp o jobba imorgon när vi vid halv 11 på kvällen får åka till sjukhuset. Men som sagt. Är bättre o kolla upp det, för tror min oro gör saken 1000 gånger värre.
Blev beordrad VILA nu. Hon sa att det var bra för blodtrycket att jag inte jobbade. Aja, det blir nog bra det här, på ett eller annat sätt. Nu vet jag att bebis mår bra iaf och då kan jag slappna av :)

Nu blir det natti natti! Är helt slut, både fysiskt och psykiskt! Puh

AAAJJJJ! Känner mig faktiskt lite skraj. Undra om det är förvärkar som gör så jävla ont? Idag vid 3 tiden började jag få jätteont i magen. Eller mest längst ner i ryggen. Det liksom "drog" i ryggen och magen blev stenhård. Kom och gick hela tiden och sen gick jag in i duschen vid halv 4 tiden. Då lättade det lite. Sen skulle vi vara hos Jerrys föräldrar vid 4 tiden. Funderade starkt på att stanna hemma men tänkte att jag faktiskt behövde komma ut lite. Så jag följde med. I bilen dit fick jag så jävla ont. Kunde inte ens ta på mig bilbältet. Och satt väl ungefär som en ostbåge (om ni förstår?). Så när vi väl kom dit fick jag springa in på toaletten och bara andas och "hänga" lite. Tror de märkte att jag inte var på topp idag. Sen fikade vi och smärtan kom och gick hela tiden. Vissa stunder kunde jga prata som vanligt och vara med i diskussionen och nästa gjorde det så ont i ryggslutet/magen så jag ville bara sjunka under jorden. Sen åkte vi raka vägen hem och jag tog 2 alvedon och la mig i soffan. Smärtan lättade liite. Men den verkar komma tillbaka. Jag har ju hört att förvärkar ska gå över om man vilar eller ändrar ställning, men det gör de inte :( Får vänta och se vad som händer under natten. Har jag lika ont under natten får jag antingen ringa till förlossningen eller klara mig tills imorgon bitti och ringa MVC.

Hoppas ju den lill* ska stanna nån vecka till där inne. Är lite väl tidigt och titta ut i vecka 34+0 (eller 35 beroende på hur man ser det) ;) Men uppdaterar imorgon så ni vet hur det går. Ska ju passa på o ta magbilder nu med och lägga ut under kvällen!

Läste nyss i en bok, en text som kändes om inte helt, så delvis riktad till mig. Mina tankar och känslor är nog rätt normala tror jag ändå! Eller vad tror ni? hihi. Längtar efter bebis som tusan idag... vill hålla honom/henne i min famn NUUUU! :) Gick ju iaf in i vecka 35 idag. Är ju sjukt kort tid kvar nu! Wohooo!

"Hilma 37, hatar att vara gravid...

...Får man säga så? Nej. Ingen säger det. Alla ser bara sådär fantastiskt lyckliga och upplysta ut. Upplysta inifrån. De strålar! I alla gravidtidningar står det att man blir vacker. Håret blir tjockt och glansigt. Man lär känna sig själv på djupet. Magens fint rundade form är attraktiv. Man inser äntligen vad det går ut på, detta att vara kvinna.

Men sorry. Jag känner inte så. Jag är 37 år, det här är mitt första barn, jag borde vara tacksam och jubla och omfamna världen. Istället är jag dyster. Jag vill inte vara det men jag är det ändå! Mitt hår är inte glansigt och jag är blek och glåmig. Jag känner mig svettig jämt och har flytningar.

Jag gillar inte att mina kläder blir för små snabbare än jag hinner köpa nya. Jag gillar inte att alla jag möter bara stirrar på min mage, utan att se på mig. Kalla mig för en bortskämd flicka, jag kanske är det! Men ingen hade informerat mig om att jag plötsligt skulle komma i andra hand. Att jag förvandlades till ett kärl, ett skepp åt en okänd liten inkräktare. En sparkande alien som ger mig halsbränna dygnet runt.

Jag känner mig osäker. Tänk om jag inte kommer älska honom eller henne? Tänk om jag inte kommer trivas med rollen som mamma? Alla kvinnor kanske inte passar till det! Jag har levt ett aktivt liv. Varit eftertraktad i mitt jobb och i händelsernas centrum. Nu märker jag att jag på något sätt glider ur fokus. Det känns som om folk inte längre räknar med mig. Jag börjar känna mig utanför. Som en mindre vetande, ungefär. Jag har lust att skrika: Vänta! Jag är inte dum i huvudet, jag är bara gravid. Men det känns som om ingen skulle lyssna. Det är ingen idé. De har redan bestämt sig, räknat bort mig.

Jag vet att jag låter otroligt negativ, men det är så jag känner mig just nu i sjunde månaden. Jag tycker tiden går otroligt långsamt och jag har panik över min kropp. Jag som alltid varit slank är nu så otymplig och ful. Jag är en kossa. Jag är trött på mig själv.

Förbjudna tankar. Ångrar jag det här? Helt ärligt, ja. Ibland. Inte hela tiden. Men ibland drömmer jag om hur det var innan. När jag kunde resa bort som det passade mig. Utan att ta hänsyn till att mitt tillstånd var speciellt. Utan att behöva tänka på att jag kanske inte får flyga längre, eftersom jag passerat vecka 28.

Att jag inte känner mig särskillt sexuell, det ska vi inte ens prata om. Jag tänker tillbaka på tiden när jag stod vid en bardisk i en kort kjol, drack drinkar och flörtade vilt. Den tiden är borta, begraven, kommer aldrig mer igen. Nu är jag präktig och tjock, och korta kjolar och alkohol kan jag bara glömma. Ja, än sen att jag varit trött på singellivet innan! Nu när jag aldrig mer kommer att uppleva det, verkar det enormt lockande.

Så varför blev jag alls gravid? Det fanns ju ett skäl, eller hur? Jag kände en längtan i kroppen. Jag hade mött en man, och vår kärlek ville nog vidare. Jag var nog rätt less på mitt gamla liv, när jag tvingas analysera det. Alla runt omkring hade bildat familj. Det kändes hårt att leva ett helt liv utan att föda ett barn. Jag längtade nog. Någonstans inom mig fanns en önskan, det är helt klart. Det var bara det att allting blev så annorlunda mot vad jag hade trott.

Just det där fysiska. Och att friheten blev så kraftigt beskuren. Jag står vid en punkt från vilken det inte finns någon återvändo. Det är skrämmande och samtidigt fascinerande. Jag är nyfiken på barnet. Men jag står fast vid att graviditeten är en ganska plågsam erfarenhet. Jag kan inte ljuga om det. Jag måste få säga det, utan att hyckla och le och intyga att allt är fantastiskt mest hela tiden.

Förr var jag chef över min kropp. Jag kunde träna, äta mindre om jag ökade i vikt. Nu är det kroppen som styr över mig. Jag har ont i bäckenet, mår illa och är fysiskt trött. Jag är maktlös. Kanske är det rätt åt mig. Jag som alltid velat ha kontroll, jag som alltid trott att jag hade kontroll. Det var bara inbillning. Graviditeten har lärt mig obönhörligt att jag inte kan styra mitt liv längre. Det kanske är nyttigt, men jag har svårt att förlika mig med det.

Jag är också orolig för hur det ska bli sedan. När barnet är fött. När ska jag kunna arbeta som jag vill igen? Tänk om jag aldrig mer kan det? Tänk om jag förvndlas helt och blir en annan sorts kvinna än den jag vill vara? Jag kan inte låta bli att tänka i de banorna. Min mamma som jag pratar en hel del med (tack gode gud att vi har bra kontakt), försöker trösta och lugna mig. Hon säger att mina känslor beror på att jag får barn som nästan 40-åring, att jag vant mig vid en viss livsstil. Men också att det jag känner är helt normalt, bara det att ingen kvinna säger det högt. Det är befriande att höra.

Nu när jag berättat hur jag känner mår jag lite bättre. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att dessa nio tio månader är outsägligt långsamma. Jag kan inte bara svälja myten om den harmoniska blivande mamman utan att vara kritisk...

Men jag kan ge mig sjutton på att jag ändå kommer se tillbaka på den här tiden med vemod, när den är över. Jag önskar bara att den vore det. Nu."

Har pysslat lite med sänghimmeln idag. Dagens kraftansträngning, hehe. Den ska bara sys upp på längden nu, sen är den helt klar, men det orkade jag inte nu. Får bli en annan dag. Är ju ingen direkt panik om sänghimmeln är lite (läs mycket) för lång :)

Kan ju dela med mig lite bilder... men sen kan ni ju faktiskt komma förbi och titta med ;) Hihi. Är ju ganska mycket kvar tills rummet är klart, men jag vill ta det i sakta tempo så att det blir precis som man vill ha det och inte bara inställt massa "skit" som inte passar in... PETIG är vad jag är! En byrå... och en stol/fåtölj vill jag ha. Och en fårfäll som matta :)Men det får bli när pengarna kommer i slutet av månaden ;)

Ska väl göra mig iordning lite för Emelie ville träffas en stund idag. Är skönt när vännerna drar lite i än för jag är så trött hela tiden så man orkar tyvärr inte dra i dom just nu! Hoppas dom har förståelse för det! Men är skönt när någon vill slita med valrossen på lite äventyr :) Ska lägga in bilderna, sen blir det fikatime på Thimons :)

Har hållt på i över en timma nu. Kommit och gått. Mensvärk till och från. Kommer med 5 minuters mellanrum ungefär. Gör inte direkt ont, bara lite molande mensvärk som strålar ut i ryggen. Plus att magen blir stenhård. För att sekunden efter inte kännas alls. Brukar man få förvärkar så "regelbundet"? Jag är allt en skum filur! Ska väl bädda ner mig i sängen och hoppas mensvärken försvinner :)

Natti!

Igår hade jag en väldigt djup diskussion med Helene på msn. Är så otroligt skönt att prata med någon som är beräknad att föda bara 4 dagar efter oss :) Vi har lite samma känslor så är sååååå skönt att få prata av sig med någon som kan vara 100% ärlig! (tack Helene att du inte förskönar något, hihi). Har känt, ja egentligen hela graviditeten att det är helt overkligt. I princip så overkligt att det inte gått att få fram några "jag-skulle-kunna-dö-för-dig" känslor för magen. JAG tror det handlar mycket för mig att det hela tiden ligger en viss oro i allt som har med bebis att göra. Förlossningen, om bebis kommer må bra, om den är frisk, hur den ser ut, vad det är för kön, hur h*n kommer att vara... Ja allt! Önskar ibland att jag kunde vara som Jerry och inte fundera så förbannat mycket! Men jag som är en sån 100%ig kontrollmänniska har väldigt svårt att bara släppa all kontroll och inse att jag faktiskt inte KAN veta något. Okej att jag ofta klappar magen och känner hur lillfis sparkar (vilket ju är hur underbart som hellst) men som sagt den där vågen av kärlek kommer inte alltid. Som Helene och jag sa... har alltid älskat bebisar/barn men rädslan finns där att "tänk om jag inte kommer älska mitt eget barn?"...

Förmodligen kommer både hon och jag älska våra barn gränslöst när de kommer ut. Om inte direkt så kommer kärleken växa fram, det vet jag egentligen. Vi kommer ju bli supermorsor både hon och jag! Hihi

Satt nyss och läste en tjejs blogg som fick barn för ett tag sen. Hon hade massor av bilder på sitt barn och jag gick tillbaka till när hennes barn föddes. Såg alla BB bilder och fick en underbar känsla i kroppen. Tänk att jag ligger där om bara någon vecka! Och tänk när all smärta är över och vårat barn ligger på mitt bröst. Och att det faktiskt är MITT (och Jerrys såklart) barn! Det är inte bara någon man lånar och gosar med utan det är verkligen MITT barn. MITT lilla liv som jag bestämmer över. Som JAG ska ta hand om. Åh, vilken känsla! Att det säkert kommer bli jättebra och mina känslor för magen, som då kommer förvandlas från bara en stor mage till vår lilla bebis, kommer att utvecklas nåt enormt när man ser den och lär känna den. Mamma älskar ju faktiskt dig redan ska du veta :) Kommer nog bli jättebra det här... man är bara lite skraj ibland för allt det okända. Är ju inget man någonsin varit med om innan ju... inte ens varit i närheten av.
Tror allt livet kommer bli underbart med mig, Jerry och bebis! Älskar er!

Nu ikväll var vi hos svärföräldrarna och grillade och fikade. Alltid lika gott och trevligt! Anna och Robert var där med. Och sicken tur att det slutade regna så vi kunde sitta på balkongen nästan hela kvällen. Det gillar vi! Snart är det ju dags att krypa in för det blir höst, så gäller att passa på att utnyttja balkongen, hihi. Dock är nog jag den enda som längtar till hösten detta året. Nummer 1 såklart för att bebis kommer. Och nummer 2 att jag kommer i vanliga kläder igen, hihi. Hittade ett par snygga jeans på Vero Moda i Jönköping idag. Åh vad jag ville köpa dom, men har ju inte en jävla aning om vad jag kommer i om 2 månader och inte. Så får hoppas de finns kvar då :)

Nej, nu ska jag måla pinnen till sänghimmeln så jag kan sätta upp den imorgon, wohooo! Det blir så fint i bebis rum. Har bara massa möbler kvar o köpa, men det får bli framöver :)

Bebis mådde bara bra så hon :) Hjärtljuden låg på 136 slag/min. Och precis som jag trodde så hade bebisen fixerat sig! Så den låg fast i mitt bäcken nu, hihi. Det var därför det stack och hade sig mellan benen då för några dagar sen (som jag skrev om), för nu har det ju gått över :)

Med mig däremot var det inte 100 %igt. Urinprovet såg bra ut. Men jag hade för högt blodtryck, som kunde tyda på havandeskapsförgiftning. Det var uppe i 132/94. Hon sa att vi skulle se hur det såg ut vid nästa besök den 28 juli. Var det högre då skulle jag få gå på mycket tätare kontroller. Vill ju verkligen inte läggas in och få medicin mot det, och absolut inte som det blir i värsta fall... igångsättning av förlossningen! Inte såhär tidigt! Menmen, allt för att jag och bebis ska må så bra som möjligt! :)

Nästa besök skulle vi diskutera förlossningen med sa hon :) Usch det närmar sig verkligen med stormsteg nu! Hua... läskigt men spännande! Hihi

Vid varje besök framöver mäter man på de flesta MVC blodtryck och urinprov. Däremellan mäter man ditt blodvärde samt blodsocker. Barnets hjärtfrekvens fortsätter barnmorskan att följa kontinuerligt, med start runt v.25 och fram till förlossningen. Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.

Nu är risken att det börjar kännas mer otympligt än tidigare att gå, det kan vara dags att redan nu planera för efter födseln genom att t ex köpa någon amningsbehå och några amningskläder.

Källa: www.gravid.se

Längtar som en tok nu. Var längesen vi var på besök på mvc nu! Och idag är det äntligen dags om några timmar... få lyssna på min skatts hjärtljud! Lika underbart varje gång! Men är liiiite smått orolig nu, för den rör sig så sjuuuukt lite. Har läst på många ställen att den har så lite plats så den inte kan röra sig så mycket, men SÅHÄR lite? Hmm.. Får väl fråga barnmorskan idag om jag kommer ihåg... tycker allt försvinner när man väl sitter där. Hihi Skulle ju skriva ner saker på ett papper egentligen! Men ska verkligen bli skönt o höra hjärtljuden idag... de verkar ju kunna höra hur bebisen mår genom dom och låter det bra så kan jag ju vara lugn sen :)

Skriver nog mer sen efter vi varit där!

Sitter här nu och väntar på att Jerry ska vakna till liv. (Om han nu lever vill säga) Så vi kan gör klart barnrummet och jag kan få skruva ihop spjälsängen och börja fixa med allt som ska fixas! Är sååå himla sugen på o få sätta upp allt nu. Köpte ju en "sänghimmel" med som bara skriker "sätt upp mig" :)

Igår var vi på Jonnys 30 års fest. Var riktigt trevligt. Va så kul o träffa Camilla igen, hon är så himla mysig. Bor ju dock i Karlstad så man ser henne ju inte så ofta. Var inte JÄTTTTTTEmycket folk men de som var var ju hur trevliga som hellst så det blev mycket trevligt ändå. Var trevligt ända tills Jerry "försvann"... jag förstår inte, och kommer nog aldrig förstå! Han blev ju bjuden på massa whisky, jäger och öl där och sen satt han och pratade sådär sluddrigt och djupt som han alltid ska göra när han inte är nykter med mig iaf. Och det var ju lugnt, men då tyckte jag att "drick upp den där whiskyn (det var ca 1 cm kvar i glaset) så är det bra sen". Men nej då, sen ser man honom 5 minuter senare med en nyöppnad öl. Och inte för att jag bryr mig egentligen, det är ju HAN som får lida. Men sen får han hälla ut två shotar för DÅ inser han att det inte går mer och säger "Nu åker vi hem". Jag går runt och säger hej då till alla och säger åt honom att göra samma sak men då sluddrar han ut "Jag orkar inte" och går mot bilen istället. Så vi åker hem och vem deckar inte i bilen? Väcker honom när jag parkerat bilen. Då går han först in i balkongen på första våningen. Sen in i träpinnen som sitter innan ytterdörren. Så sluddrar han ur sig "Förlåt". Sen tar han sig sakta men säker upp för trappan och får av sig skorna efter några minuter. Raka vägen in i sängen och somnar med kläderna på, halva Jerry i sängen, och med benen utanför. Ja herregud, 30 år och blivande pappa!
Är det kanske så karlarna tar ut sin nervositet?? Men inte nog att man blir lite irriterad. När man till och med går på stan med sin sambo och en alkis hejar på honom. Ja, då tycker iaf JAG att man borde få sig en tankeställare. Menmen, jag kommer aldrig förstå det där med alkohol. Jag har väl en helt annan syn på det. Kan va kul med några cider och känna lite bus i kroppen, men tycker inte det är roligt att bli SÅ onödigt full. Blir väl egentligen mest irriterad över att han inte respekterar eller bryr sig när jag säger att jag tycker det räcker. Grrr! Nej, nog om det. Är väl hans problem... men man blir lätt lite småirriterad! ;) Och ni känner ju mig, då måste jag fräsa lite, haha. Och det kan man ju göra nu när bloggen är låst, så jag vet vilka som som läser, hihi. Vet ju att ni skulle fått höra det mitt i nåt tjejsnack ändå ;)

Nehe, om man skulle göra sig lite frukost. Bebis verkar lugn idag. Bara bökat en gång. Är väl helt bedövad av sin pappas stank inatt, stackarn! Och ingenstans att ta vägen och inget att göra. Snacka om hur tråkigt bebisar måste ha där inne?! Haha

Nehe... ska äta lite så JAG iaf orkar göra klart vår bebis rum idag. Får väl be mamma och pappa om hjälp i eftermiddag om Jerry bara ska ligga bakis! För idag ska fan rummet bli klart.... nu har jag väntat länge nog! Hihi

Idag var vi i Kungsbacka på något outlet center. Wow, dit måste jag bara tillbaka! Va massa svindyra märken för INGEN KOSTNAD ALLS... typ! :) Mamma köpte en Filippa K klänning som typ skulle kosta 1400 för 400 kr. Och jag köpte Gripenholmsbäddset till bebis spjälsäng för 139 kr. Blev ett rött och vitt! Såå fint! Och på detta shoppingcentrat fanns altså ALLT ifrån Adidas, inredning, Filippa K, porslinsaffär, tygaffär, barnkläder... ja you name it! Jag köpte en "åka-hem-från-BB" dress till bebis med från Mexx :)

Sen var vi intte i en affär här i Åsa som är supermysig. Gläntan heter den. Har massa inredning och jag hittade en söt röd nalle som jag tyckte skulle passa perfekt i bebis rum :) Så jag sa att "den ska jag ha" så mamma tog upp den och gick med den runt i affären och när jag skulle betala och jag bad henne ge mig nallen sa hon "Nej, jag har blivit så kär i den nu när jag gått och burit på den, så den vill jag köpa till bebisen" Hihi. Gullmamma!

Idag var vi ju som sagt i Varberg. Var mysigt! Vi gick på torget och sen satt vi ute och fikade på ett mysigt fik mitt i stan :) Hittade dessutom en underbart söt affär med massa barnkläder i. Där gick mamma och jag en bra stund vill jag lova. De hade massa märken och mysiga kläder (www.kominvarberg.se). Hittade en så sjukt söt jeansdräkt från Villervalla. Det var liksom som vanliga byxor, med vita stjärnor på rumpan. Men att de sedan gick upp ända till halsen, med en dragkedja på magen och mudd i halsen. Passar perfekt till hösten! Men stod o tvekade och suktade samtidigt, för den kostade 399 spänn. Men då sa mamma "Vill du ha den?" och jag blinkade lite och sa "ja".... Så hon köpte den till bebis som vi skulle få när den kommer ut, hihi. Gulliga mamma! :)

Haft en mysig dag idag. Jerry hade ringt ikväll, och jag missade det. Var borta och diskade då, hihi. Får ringa till honom imorgon, se om han fixat info om vaggan o så med. Saknar honom!

Mina ben har dock exploderat idag... har ALDRIG varit så svullen om mina smalben/vader som idag. Fy fan, man såg altså inte knölarna på fötterna. De var jämntjocka hela vägen upp till vaderna! Usch! Imorgon ska vi ju dessutom till Kunsbacka och strosa lite, och fredag blir det Ullared. Snacka om att jag ska ta det jääävligt lugnt nästa vecka, puh!

Nu måste jag sova. Mamma väcker mig med tuppen! :)

Oj herregud. Vet knappt var jag ska börja! :) Åkte ju iväg med mamma till kusten i måndags.. Resan gick förvånansvärt bra (är ju inte toppenkul o sitta länge i en bil höggravid vill jag lova). Men väl framme så plockade vi bara in lite i husvanen och sen begav vi oss till Göteborg. Jag fick köra för mamma vågade inte köra i storstaden, haha. Så parkerade vi på Lisebergsparkeringen och gick till en restaurang i närheten. Åt varsin pizza och fick drickorna utspillda över halva borde pga en lös bräda som de skulle envisas med att gå på heeela tiden så bordet vinglade, hehe.
Sen gick vi in på Liseberg och bara strosade runt lite. Jag kom på att jag vill åka på julmarknad nu i år. Vad myyysigt att få gå där med min lill* bebis. Någon som vill med? haha Sen började ju Lotta på Liseberg och det var hur mycket folk som hellst! Agnes, Charlotte Perelli och Sarah Sawn Finer var där! Helt ok artister faktiskt :)

  

Idag vaknade vi pigga och utvilade och skulle till Göteborg igen.. men för shopping denna gången :) Köpte faktiskt mig en klänning till Saras bröllop. Blev en lila. Fin och helt OK men kanske inte en "100-poängare" men har ju letat som en galning nu och hittar inget så det fick bli den :) Sara ska ju ändå vara finast så... ;) Sen köpte jag två blomkrokar till barnrummet, och två galgar, där bebis första plagg ska hänga..typ ;) Eller nåt fint iaf! Köpte tyg med eftersom jag ska göra vimplar till bebis rum. Lite lexington känsla där! Hittade MIN butik idag i Göteborg, fy sjutton! Mamma och jag funderade på o åka ner i september när bebis kommit ut bara för o gå i den affären, för de ska troligtvis ha kvar husvagnen här ända till sista september :) Men vi får se!

Haha, såg nu att en tjej hade svarat att det kunde vara en urinvägsinfektion. Hmm... Aja, får väl prata med barnmorskan om det helt enkelt :)